Så mamma berättade för några dagar sedan att hon ville ta med mig till London nu innan skolan börjar, så jag får hitta på något roligt innan. Jag blev jätteglad för det har alltid varit en stad jag viljat besöka, men vi har aldrig haft möjlighet att åka dit.

 

Sen så för ungefär 2 dagar sedan sa hon att jag istället fick välja mellan London eller Newyork. Självklart valde jag New York! Jag har alltid viljat åka till Usa, och det är ärligt talat min högsta dröm att åka dit! Men istället ska vi åka i  början av December, eftersom att det bara är 2 veckor kvar till skolan börjar och det är inte så lång tid. Sen så kommer det ju också vara vinter och snö i Newyork när vi är där, men det blir nog jättemysigt ändå, änfast jag vill åka dit på sommaren då det är varmare. 

 

 

 

Jag bara älskar Mayday Parade. 

 

 

 

 

 

 

 

Som vanligt matchar inte rubriken innehållet i inlägget, men jaja xd. Ville bara säga att jag har helt vänt på dygnet som vanligt. Har varit uppe hela natten och nu försöker jag vända dygnet rätt igen, så jag sover inte på dagen som jag brukar, utan försöker hålla mig vaken. Har inte sovit på över 29 timmar. Det kanske inte är så mycket, men det är mycket för mig iallafall, haha.  

 

Har typ druckit kaffe hela dagen bara för att kunna hålla mig vid liv. Dör snart. Har absolut inget att sysselsätta mig med. Och ja, jag har börjat gilla kaffe. Hur? Jag vet inte riktigt. Verkligen hatade det förut, var typ det värsta jag visste. Men testade idag och det var faktiskt helt ok med några ton socker i. 

 

Det jag har gjort idag är typ att sitta vid datorn, kolla på Tv, baka muffins med min lillasyster och bara haft allmänt tråkigt. Vill ut eftersom sommarlovet snart är slut, men orkar ej. Det har ju regnat en del idag också. Jag har ett tråkigt liv. Och jag vet, muffinsen ser fula ut. Men jag bryr mig inte, hejdå 

 

 

 

Kan ej fatta att det redan är Augusti. Depp depp depp. Men å andra sidan är det bara 18 dagar kvar till skolan börjar, och jag längtar typ ihjäl mig. Tror dock att jag kommer ångra att jag längtat så mycket när jag väl börjat pga min seriöst dryga social anxiety. Men jag har sååååå stora förväntningar på gymnasiet atm. Funderar jättemycket på hur jag ska göra ett gott första intryck, vilket troligtvis kommer misslyckas eftersom att jag är så blyg. Är jätterädd att jag ska bli den där "blyga och tysta" i klassen som det alltid är. Tror inte att folk förstår hurdant stort problem det är för mig. Det som gör det hela jobbigare är att folk alltid också måste kommentera det. Varför ens? Jag vill liksom vara social och öppen och sånt, men det går bara inte. Är alldeles för rädd för vad folk ska tycka om mig. Men nu i början tänker jag verkligen försöka vara mig själv och bara skita i vad folk tycker. Men det kommer tyvärr att vara svårare än vad det låter. Fy. 

Det jag förväntar mig från gymnasiet är väl typ att jag kommer få en massa nya kontakter, vilket jag säkert kommer att få då jag börjar i en ny klass med helt nya människor och en skola jag inte ens vet vart den ligger. Jag tänker mig liksom gymnasiet som något fullt av nya möjligheter och att det är även en chans för mig att bara få börja om på nytt, vilket jag verkligen behöver just nu. Dessutom så kommer jag gå på en linje jag faktiskt är intresserad av och jag kommer lära känna nya människor med samma intressen som mig själv, vilket jag ser fram emot!

Jag och en kompis har dessutom smådiskuterat (okej kanske inte super mycket) om att vi kanske ska dela en studentlägenhet senare i framtiden (vi vet verkligen inte ännu), så det skulle vara asnice. Slippa bo hemma och sånt. 

 

Just nu känner jag att jag inom de här åren kommer vilja leva livet fullt ut, alltså göra saker jag alltid viljat göra och bara må bra. Strunta i alla normer och allt. Umgås med dem jag tycker allra bäst om. Skaffa minnen som jag senare kommer kolla tillbaks på och le. Ser just nu fram emot en ljus framtid som jag tidigare inte ens såg en glimt av.